Solweig Eklund 1941-2026

Solweig Eklund har avlidit tjugo dagar före sin 85-årsdag. Hon sörjs närmast av maken Rolf Jönsson, sonen Ola med hustrun Anna och barnbarnet Ella.

Solweig växte upp i byn Hammalunda utanför Eslöv på en liten gård med husdjur. Båda föräldrarna förvärvsarbetade, far körde grävmaskin, mor skötte djuren, skördade sockerbetor och arbetade senare på en kemtvätt i Lund. Solweig hade en äldre bror och en tvillingsyster. 

Efter sju års folkskola tyckte föräldrarna att det räckte. Solweig började arbeta som hembiträde och barnflicka bland annat hos en svensk/fransk trebarnsfamilj i Geneve. För sin försörjning tog hon 1966 sommarjobb i köket på Grebbestads folkhögskola i Bohuslän. En kursdeltagare den sommaren råkade vara Eslövs-grabben Rolf och det sa klick direkt. När studiemedelssystemet infördes i början av 60-talet kunde Solweig återuppta sina studier. Det blev folkhögskola och fritidspedagogutbildning i Lund 1967-69, som hon byggde på med psykologi och pedagogik vid universitetet. Även Rolf läste i Lund och de flyttade ihop. 

Solweig fick arbete som metodiklektor vid fritidspedagogutbildningen i Västerås 1971 och Rolf fick arbete inom riksdagsförvaltningen i Stockholm. Då blev Sveriges närmaste stad deras givna bostadsort. Sonen Ola föddes 1976. Rolf blev politiskt aktiv i Enköpings arbetarekommun medan Solweig engagerade sig fackligt. Det började redan i Elevkåren i Lund och i Blivande lärares Riksförbund. Det fortsatte med Fritidspedagogernas förening som under hennes tid gick upp i Facklärarförbundet. Med Solweig i ledningen lyckades facklärarna ansluta till Lärarförbundet inom TCO 1991. Hon var dess vice ordförande under 90-talet. Solweig med sina stora kunskaper, starka engagemang och envishet blev en stark företrädare inom förbundet för förskollärarna och fritidspedagogerna. 

Solweig var särskilt nöjd när de fackligt lyckades påverka Göran Perssons regering att 1996 flytta förskolorna från Social- till Utbildningsdepartementet och att de fick en egen läroplan från 1998. Efter tiden som vice förbundsordförande fortsatte Solweig sitt engagemang inom Lärarförbundets vetenskapliga råd och Forskningsstiftelsen för pedagogik. Bland annat för detta arbete blev hon utsedd till hedersdoktor i pedagogik vid Göteborgs universitet. Vid doktorspromotionen var hennes far, som på 50-talet ansåg att sju års folkskola räckte för deras tös, omåttligt stolt! 

Efter valet 2014 när Socialdemokraterna bildade majoritet i Enköping stod Solweig som pensionär på valsedeln och hon blev ordförande i socialnämnden. De senaste två mandatperioderna har hedersdoktorn i pedagogik varit ledamot i utbildningsnämnden. Inför  valet 2026 hade hon dragit sig tillbaka till plats 20 på valsedeln vilket ändå innebar att 84-åringen blev invald som ersättare i kommunfullmäktige.

Vi är många inom arbetarrörelsen i Enköping som känner stor sorg och saknad idag. Vi minns med tacksamhet allt Solweig bidragit med av kunskap, ideologisk glöd, uthållighet in i det sista också med det vardagliga slit som politiskt basarbete innebär.